”Aggarps offerkälla är känd från 1300-talet, d v s den tid när drottning Margareta huserade

på Lindholmens slott Man offrade till källan för att få sina önskningar uppfyllda eller för att

få bot mot sina sjukdomar. Ungdomar sökte sig till källan för att få reda på sin tillkommande

Offrandet skedde antingen genom att man drack vattnet eller kastade ett mynt i källa. Mid-sommaren var den stora offertiden. Det lär ha offrats i källan ända in på 1800-talet.

Källan är idag klassad som fornminne.

 

(Detta är hämtat från Riksantikvarieämbetet skylt från 1992, som finns vid källan)

 

Lions Club restaurerade källan med hjälp av snickaren Einar Ekdahl 1993-1994 genom att sätta nya ekstockar runt om. Samtidigt anlades en mindre parkeringsplats vid källan.

 

Det sägs i sägner bl a att i den s k ”so-rännan”, som gick från Lindholmen och ner till Aggarp

huserade en sugga, skarpryggad och långborstig. Svärmiska pojkar brukade sätta sig upp på

suggan för att rida ner till offerkällan och där få reda på sin tillkommande.

 

Tre mystiska fiskar sägs också ha hållit till i Aggarps källa. De var röda som guld och hade katthuvud och kattögon. Tog man bort en fisk fanns det tre fiskar igen nästa år.

 

För gångna generationer har dessa offerkällor eller heliga källor, som de också kallas, betytt

ofantligt mycket. Tron på dess makt har haft djupa rötter, men många är idag bortglömda.

Gamla seder glöms lätt. Låt oss försöka dokumentera dessa och bevara för eftervärlden.

På grund av det intensiva jordbruket, dränering av åkrarna mm är vattnet i dag ej tjänligt som dricksvatten.

 

 Källan är belägen på höger sida vid uppfartsvägen till Källgården.

 

 

Lions President Per Göthenqvist inviger källan

den 3 juli 1994.

 

 

 

Författare: Wive Nilsson 2008